Min älskade-Del 1

Chapter 15 Släkt på besök

Charles

Jag tittar på Anne, hon ser så gulligt bekymrad ut, vacker med den lilla rynkan i pannan hon får när hon funderar på något. Jäkla Blake som inte kan låta henne vara! Min älskade Anne, mitt liv. Jag lägger mig bredvid henne och håller henne tätt.

-"Älskling, vad drömde du? Vad hände?" Frågar jag och drar under några hårslingor som täcker hennes ansikte. Hon är sämndrucken och tittar på mig och jag får häjda mig från att kyssa henne. Jag vill mest vara med henne hela tiden men jag har ett kommande krig att ta hand om och en flock som är oroliga inför detta. Så behärska dig! Anne rätar på sig, sträcker sig efter min hand och flätar sina fingrar med mina. Hon tar ett djupt andetag och kramar min hand hårdare.. lite för hårt. Jäklar hon är stark!

-"Jag var på något slags kontor tror jag, jag kunde inte röra mig, som om jag var förlamad. Blake var i rummet med mig.. han stekte mina lår och.. jag fick panik så jag koncentrerade mig för att nå till dig och helt plötsligt så vaknade jag." Hon tittar bekymrat och jag känner hennes förvirring och rädsla så hela min kropp reagerar att gå in försvar.

-"Jag hörde dig älskling, jag kände dig, fast på avstånd kan man säga. I mitt huvud med långt borta, men min varg hörde din varg först men jag förstod inte vad sjuttan han ylade om."

Vi avbryts då det knackar på dörren och Julie kommer in, hon har med sig en väska och två kvinnor med stora klänningar och sjalar över huvudet. Eller luvor kanske?

-"Hej Anne, lilla hjärtat, Jacob ringde mig och berättade att det var något med dina drömmar? Berätta exakt vad som hände, först hur kände du dig innan drömmen?" Hon sätter sig bredvid Anne, öppnar sin väska och tar fram några organga stenar och lägger ut på nattduksbordet.

-"Vilka är kvinnorna mamma?" Avbryter jag, min varg är på stenhård vakt och ser allt som hot just nu.

-"De är wiccans, och det är lugnt, de är okej C, det är släkt till Anne." Säger hon och ler mot Anne.

Har hon dragit hit häxor?! Vargen I mig brusar upp och ylar som en tok. -"Tyst med dig! Jag måste koncentrera mig!" Beordrar jag. Precis som han skulle lyda.. men kors i taket.. men han tystnar. -"Vi gillar inte wiccans Charles, det vet du.. de är lömska och elaka och.." Han tystnar en lång stund. -" Ja jag vet.. Anne har wiccablod I sig och hon är vår älskade. Det ändrar allt." Han grymtar och förblir tyst. Men han är på sin vakt, redo att förvandlas vilken sekund som helst.

-"Min släkt?" Frågar Anne försiktigt, hon frigör sig från min famn och sätter sig upp i sängen.

-" Ja det är från Nannas mammas sida, Thelma här tillexempel var Nannas halvsysters dotter." Thelma nickar åt mitt håll. -"Och Bell här är dotter till Thelma, hon är i din ålder." Säger Julie och vinkar att de ska gå närmre Anne. De lyder min mor, lyfter av sig sina sjalar/ kåpor och stiger närmre.

Thelma är rätt lång och slank vad man kan ana utifrån den vida klänningen hon bär. Långt svart hår, grönlila melerade ögon. Svarta tatueringar i form av olika mönster i hela ansiktet och ner på halsen. Hon har ett smycke runt sin hals med en blå sten i. Wiccas och deras stenar. Hon tittar åt mitt håll och ger mig en blick om att hon kan läsa mina tankar. Såklart.. hur kunde jag glömma..

Bell tittar nu på mig och ler lite retfullt, rätt söt för att vara häxa får jag säga. Retas jag, ser att hon läser av mig och jag flinar lite retsamt tillbaka. Hon har ljusare hår än sin mamma, blålila ögon, inte fullt så många tatueringar i ansiktet. Man kan se att hon har höga kindben, piercing i näsa och underläppen. Inte fullt så lång som sin mamma, men lite kurvigare. Svårt att avgöra under alla kläder de knatar runt i.

Anne tittar på mig och sen på Julie. Hon är orolig jag känner henne, hennes tankar är för snabba. -"Anne lugna dig älskling, vi är här, din varg är här. Och Julie skulle aldrig riskera att ta hit någon om hon inte visste det var säkert." Försöker lugna henne så gott jag kan men ser att hennes ögon skiftar i lila. Helvete..

-"Charles!? En wicca skulle kidnappa mig?! Förorsakade att mina föräldrar dog! Tänk om dessa.."

-"Lugn lugn.. jag vet.. jag vet.. men jag litar på min mamma, på hennes förmågor. Men vill du jag ber dem gå? Då gör jag det"

-"Nej Charles. Jag ger dem en chans, men lämna mig inte och be din varg vara redo. Min varg är helt galen! Hon pratar om deras lukt, att hon känner igen den?"

-" Vi pratar om det sen älskling, säg till henne att vi koncentrerar oss på detta nu, okej."

-"Hon hörde dig Charles, hon är lugnare. Okej nu är jag redo."

Jag nickar mot henne, Thelma och Bell tittar på varandra och sen på Anne och mig. Ah de kan inte läsa av Anne, inte vårt samtal emellan. Det är nog nytt för dem kan jag tänka. Ha ha! In your face!

Thelma blänger ilsket på mig.. shit.. nu kan hon läsa mina tankar igen.. jag himlar med ögonen för att retas ytligare. Thelma harklar sig och tittar på Anne igen.

-"Anne, trevligt att träffa dig, sist jag såg dig var du inte mer än något år kanske, du tultade runt med Bell, hemma hos din mormor Nanna." Säger Thelma och sträcker fram sin hand. -"Ta min hand så ska jag visa dig." Bedjer hon. Anne sträcker fram handen och tar i Thelmas. Båda blundar och Annes hand börjar glöda, det ser nästan ut som lava, eller glödande kol kanske. Shit vad mäktigt..

-"Jag ser." Flämtar Anne och släpper taget om Thelmas hand.

-Anne? Din hand lös? Du har healingkrafter! Eld! Herregud.." utbrister Bell. -"Och ja ursäkta, jag är Bell, trevligt att träffas igen." Ler Bell på ett väldigt flickaktigt sätt.

-" Ja jag är då Anne, detta är Charles, min älskade." Säger Anne och pekar på mig. Jag nickar åt dem artigt och sätter mig upp bredvid Anne. Så min älskade har healingkrafter? Eldkrafter? Jises.. detta är stort.

-"Så jag har healingkrafter?" Säger Anne och tittar på sina händer. -" Det kan förklara varför Charles repade sig så fort efter att ha fått silver I sig." Fortsätter hon.

-"Ja, det var längesedan jag träffade någon med den förmågan. Sista var Nannas mor, Klara, hon dog när jag var liten. Så detta var inte väntat måste jag säga." Säger Thelma

-" Det förstår jag, allt är så nytt för mig så allt chockar mig." Säger Anne och kurar ihop sig som att hon fryser. Fort lägger jag en filt om henne och sätter mig så jag har henne i min famn.

-"Ni sa förut att din mor och min mormor var halvsyskon? Hur kommer det sig? Fortsätter hon.

-"Klara, när hon var väldigt ung, träffade hon en människa, en man, och blev förälskad. Nanna föddes och allt var frid och fröjd, men människorna kände sig hotade av Klara och även om de försökte allt för att dölja att hon var en wicca så gick det inte. De fick tillslut fly från sin lilla by och leva på flykt.

Tills de en dag hittade andra wiccas som tag dem under sina vingar. Men Klaras man, Tor, var ju bara människa så han dog i lunginflammation strax efter. Kylan på flykten hade tagit hårt på honom. Sedan kort därefter träffade hon Seb, som var far till min mor Telly och min morbror Seb." Berättar Thelma.

-"Anne, hur kände du strax innan du somnade ikväll? Frägar hon

-"Yr, som drogad kan man säga." Svarar Anne

Thelma tar fram något ur sin ficka, håller upp handen och där ligger en halskedja. Det är svart läder med en orange sten i. Hon går fram till Anne och ger smycket till henne.

-"Ta på dig det här, det skyddar dig från häxkraft, älvkraft, varulvar och vampyrer. Den oraga stenen besitter även lugn, hjälper dig tygla elden. Bell här kommer stanna och guida dig så du kan lära dig kontrollera den och dina andra krafter fortare." Thelma tar några steg tillbaka och Julie börjar rota i sin väska.

-" Jag lade några stena runt dig så du är extra skyddad när du sover. Här ta några extra att ha med dig. Sen har jag en blå sten till dig." Julie träcker fram handen med ett smycke, stenen sitter i ett armband. Det är helt i guld och stenen har flätat guld runt sig. Så otroligt vackert...

-"Den kan blockera Blake att ta sig in I ditt huvud. Endast din älskade kan komma förbi den stenen. Säger Julie

Anne

Jag tar den I min hand, shit.. hon tror alltså att den kan stänga ute Blake helt.. frågan är.. vill jag det? Fan.. jag tar på mig det för nu.. jag tittar på Charles, kan han känna det här? Min ängslan gentemot Blake? Vet inte själv vad det är. Jag lutar mig mot Charles bröst och andas in hans underbara lukt, han famn är där jag hör hemma. Det är något jag är säker på och det känner han.

-"Tack snälla ni, för allt det här. Och jättetrevligt att få träffa er. Hoppas vi kan ses snart igen Thelma." Jag tittar på Bell som trampar tålmodigt på plats.

Thelma nickar, ursäktar sig att det är sent och smiter ut genom dörren.

-Vi pratar mer imorgon hjärtat, sov ni nu så visar jag Bell gästrummet." Julia vinkar åt Bell som fattar vinken, sedan försvinner de ut de också. Nu är det bara jag och Charles kvar.

-" Håll om mig älskling, du måste lova att hålla mig hela natten?! Okej?" Viskar jag.

-"Jag går ingenstans." viskar han tillbaka. -"Och du.. jag måste få en sån orange sten av dig.. så de inte kan läsa mina snuskiga tankar jag har nu." Flinar han och pussar mig I nacken.

Helt plötsligt kommer det en välbekant doft.. JONNA! Och Jacob!

-"Charles! Jonna!" LUKTEN! Jag känner igen lukten. Nu förstår jag vilket spår min varg inne på. Men.. det kan inte stämma.. eller...

-"Ja just de, jag lovade att vi skulle prata om det. Men tror nog att du ska prata med Jonna först." Säger Charles och kramar mig hårdare. -" Men imorgon, Jacob hade nog inte uppskattat om du brakade in där just nu. Du vet älskling, han har hittat en ny älskade." Säger Charles med ett brett leende.

-"Jonna." Viskar jag och känner mig mer förvirrad än vanligt. Ja imorgon.. det får vänta till imorgon.







Continue Reading Next Chapter

About Us

Inkitt is the world’s first reader-powered publisher, providing a platform to discover hidden talents and turn them into globally successful authors. Write captivating stories, read enchanting novels, and we’ll publish the books our readers love most on our sister app, GALATEA and other formats.