Min älskade-Del 1

Kontroll

Anne

Jag öppnar ögonen, sträcker lite på mig och tittar ut genom fönstret, det är nog tidigt för solen har precis börjat gå upp. Ingen Blake inatt vilket är skönt, det måste vara de oranga stenarna som jag fick igår.

Idag ska jag först prata med Jonna.. sen Jack och Julie.. det är så mycket att mitt huvud inte hänger med... Men.. Jag sätter mig upp med ett ryck, Charles sträcker sig efter mig men jag slår bort hans hand. Chocken i hans ögon är enorm och han sätter sig snabbt upp och tittar på mig frågande.

-"Visste du om Jonna utan att säga någonting?!" Frågar jag irriterat.

-"Va? Nej!.. eller jo. Vi märkte ju när hon kom såklart. Och mamma berättade igår ikväll att hon känt doft från wiccas i din lägenhet. Jag fick reda på det precis innan.. innan du ropade på mig från din dröm." Säger Charles och ser bekymrat på mig.

-"Varför sa du inget direkt? Det är en ganska viktig sak om man säger så!"

-"Älskling, Jonna ville berätta själv.. och det hände så mycket med .. Din dröm.. wiccans som kom och Blake som vill ta dig ifrån mig så mycket att han försöker förtrollad dig!" Han pausar och suckar. -"Förlåt." Han reser sig och går mot toalettdörren. -"Jag tar en dusch." Sen försvinner han in på toaletten och stänger dörren.

-"Förlåt mig." Försöker nå honom men han stänger mig ute. Helvete! Denna dagen börjar ju bra. Nej nu jäklar! Han ska prata med mig! Jag reser mig ur sängen och går med bestämda steg mot toan. -"Jag kommer in!" Muttrar jag medan jag öppnar dörren. Där står han, naken, på väg in i duschen. Jag håller andan och tittar upp och ner på han kropp. -"Förlåt." Viskar jag och börjar gå fram till honom. Han omfamnar mig och kysser mig I pannan.

-"Förlåt mig Anne, jag skulle berättat för dig."

-"Nej du har inte gjort något fel, det är bara det att.. så många har undanhålls så mycket för mig. Mina närmsta, så jag blev så ledsen när jag trodde du visste."

-"Kom så duschar vi innan vi äter frukost, idag är en lång dag för dig älskling." Säger Charles och drar in mig i duschen. /


-"Godmorgon Anne, C, det finns kaffe i kannan." Säger Julie när vi kommer ner i köket.

-"Godmorgon." Ler jag och sätter mig vid bardisken.

-"Så, nu måste jag få veta.." Jag tar ett djupt andetag och pustar ut. -"Finns alla sagoväsen? Vampyrer? Troll? Vad finns det mer? Hmm. Sjöjungfrun?" Frågar jag och försöker komma på fler.

-"Haha Anne! Vampyrer ja, troll Nej, men väktare. Sjöfolk finns men de är inte sjöjungfruar. Sen har vi älvor, men det visste du redan eller hur." Säger Julie medan hon tar fram en mugg till mig.

-"Jag lämnar er lite, jag måste prata med Tom och Joel, är ute på verandan om det är något." Säger Charles och stegar iväg. Jag nickar mot honom och slänger iväg en slängkyss. Sen tittar jag på Julie igen.

-"Ja min farbror berättade igår kväll." Svarar jag medan jag tar muggen hon ställt framför mig, häller upp lite kaffe och tar en klunk.

-"Vad finns det mer jag inte vet om mig själv.. som du vet?" Frågar jag lite mer allvarligt och tittar ner I kaffekoppen.

-"Dina krafter Anne, de är stora, väldigt stora. Men hur vet jag inte ännu, men vi ska forska i det tillsammans. Din farbror vet några, som att du kan kontrollera och styra eld, läsa av andra både bakåt och framåt i tiden. Healare.. du kan sväva." Hon tittar på mig och pausar medan hon brer en macka. -"Han sa också att du teleporterade dig som barn, du teleporterade även saker. Därav blockeringen som Nanna gjorde. Du var tydligen borta i flera timmar en gång."

-" Men oj! Hade jag allt det som barn? Förstår verkligen att de var oroliga och lade en besvärjelse. Jisses." Jag sippar lite mer kaffe.

-"Jag vet att jag kan förflytta mig i tanken, eller ja, det är svårt att förklara. Men när Blake ville träffas teleporterade jag både mitt och hans sinne till en plats ur mitt minne."

-"Intressant, men hur visste du hur du skulle göra?"

-"Blake sa till mig att jag skulle tänka på en plats och sen skulle vi mötas där. Och sen gjorde jag det bara."

-"Han visste alltså, såklart, jäkla Blake. Han har sina spejare den där och han letar alltid efter varulvar eller hybrider med bra förmågor han kan nyttja." Muttrar Julie. -"Han har alltid något lurt på gång den där." Hennes ögon smalnar när hon pratar om honom. -"Håll dig borta från honom Anne, han är lömsk och manipulativ."

-"Jag har förstått det." Säger jag och lägger mitt ansikte I mina händer. Det bränner i mitt bröst när vi pratar om Blake, varför påverkar han mig så? Skit med!

-"Godmorgon." Säger Jacob inkommande med det största leendet jag sett på länge.

-"Godmorgon." Säger jag och Julie i mun på varandra.

-"Anne, Jonna väntar på dig ute i lusthuset, hon vill gärna att du kommer dit." Säger han och hans leende dämpas lite.

-"Okej, tack Jacob." Jag tittar på Julie. -"Vi får fortsätta vårt samtal en annan gång." Hon nickar och jag lämnar snabbt rummet.

Jag är verkligen på dåligt humör, det är så olikt mig att känna så här? Kan det vara allt som hänt de senaste dagarna? Kan det vara för att jag förvandlats? För att jag är nyfödd?

Jag kliver in I lusthuset och ser Jonna sitta vid ett litet bord. Lusthuset är fyllt med blommor och det hänger vita gardiner i varje fönster. Måste vara Julie som inrett det här också, tänker jag med jag sätter mig hos Jonna.

-"Hej Anne." Börjar hon försiktigt och tittar ner på sina händer som nervöst vrider och vänder sig.

-"Hej." Får jag fram tillslut, gud Anne! Håll dig lugn. Hon hade ett jobb framför sig och gjorde bara vad hon var tillsagd att göra. Då slår det mig.. vi är inte riktiga vänner.. hon valde inte mig som vän.. det var hennes jobb..

-"Vad tänker du Anne? Du vet, jag kan inte läsa dina tankar som med de andra."

-"Det var ju en jäkla tur det." Fräser jag fram mellan tänderna. Men jisses! Vad tar det åt mig?

-"Charles.. Det är något som är fel.. jag mår inte bra.."

-"Förlåt Anne, men jag kunde inte berätta innan du själv fått tillbaka minnet. Hade du ens trott mig?" Frågar hon och hon är nära till gråt. Jag vet ju detta men jag är ändå sårad och så fruktansvärt ledsen.

-"Du var min bästa vän Jonna, eller, jag trodde iallafall att du var det! Hela mitt liv har varit en stor lögn! FAN!" Jag growlar nu och jag känner mig varm, fruktansvärt varm!

-"Anne, lugna dig! Hela du glöder!" Skriker Jonna medan hon reser sig upp och springer ur lusthuset. Jag ser I ögonvrån att det står lågor i gardinen bredvid mig. Helvete! Jag brinner!

Jag hör Charles röst långt borta.-"Anne lugna dig, följ min röst. Andas lugnt.. in.. ut.. in.. ut.. koncentrera dig nu. Dra nu tillbaka elden."

-"Jag kan inte Charles! Det går inte!"

-"Jo du kan, Bell säger att du kan kontrollera åt båda håll, alltså starta och stoppa den."

-"Charles.." Jag blundar och försöker tänka på hur sjutton jag ska få släkt den här elden. Nästan hela lusthuset står i lågor nu! Jag tänker på min mamma, hon nynnade alltid på en speciell melodi när hon tröstade mig och det fick mig alltid så lugn. Jag börjar nynna, försöker hitta melodin. Tänker på Charles, tänker på när vi först älskade, märkningen.. jag fortsätter nynna... öppnar ögonen och ser att lågorna är borta, bara en massa rök.

Jag känner hur jag lyfts upp av någon och bärs iväg. Jag är fruktansvärt trött.. så trött.. nu känner jag på lukten att det är Charles som bär mig. Min Charles..

-"Jag fick släkt den Charles.. Jag lyckades.." viskar jag I hans öra.

Han stryker mig över huvudet och håller mig närmre mot hans bröst. Jag läggs ner på något mjukt, förmodligen en säng men jag orkar inte öppna mina ögon för att se.

-"Vila Anne, jag är här hos dig." Säger Charles och drar upp täcket över mig. Nej.. det är för varmt.

-"Nej Charles! Det är för varmt.. kyl mig!" Jag känner paniken bubbla och jag måste anstränga mig för att inte börja glöda igen. Jag känner hur det pyr inom mig...

Charles

Jag hör hur Julie och Bell kommer in i rummet och stänger dörren. Jag tittar förskräckt på dem med tårfyllda ögon.

-"Mamma, något är fel? Hon är glödhet och hennes mage.. den.. den lyser?" Säger jag och lyfter på täcket, jag stryker över hennes mage och den lyser ännu mer.

-"Bell! Fyll badkaret med kallt vatten!" Beordrar Julie som går fram till mig och Anne och lägger handen på Annes mage.

-"Charles.. du ska bli pappa." Säger hon och ler.

-"Va? Vad menar du?" Säger jag chockad, pappa? Men detta skadar ju henne? Det kan inte vara ett barn där inne väl?? -"Det skadar henne ju, snälla gör någonting!" Ber jag och jag har aldrig känt sån maktlöshet i hela mitt liv. Det känns som jag ska gå sönder i tusen bitar.

-"Det går över Charles, hon måste bara kylas." Säger hon och kramar om mig.

-"Varför lyser hennes mage? Vad är det som är fel?"

-"Barnet har eldkrafter Charles."Säger Bell som kommit ut från toaletten. -"Badet är klart, lyft in henne."

Jag lyfter upp Anne och nu lyser hela hon, hon bränns som satan och jag skyndar mig in till badkaret.

-"Lägg ner henne Charles, nu." Säger Julie otåligt.

Jag lägger försiktigt ner Anne i det iskalla vattnet. Det pyser och börjar ryka om henne och jag vill instinktivt ta upp henne igen. Men Bell lägger handen på min axel och skakar på huvudet. -"Titta, hon slutar lysa." Viskar hon och ler nöjt.

Ja.. hon slutar lysa.. min älskling.. Anne.. -"Anne Jag är här, hör du mig?"

Hon öppnar ögonen och tittar på mig frågande. Hon sträcker sig efter mig men jag motar henne. -"Ligg kvar i vattnet älskling."

-"Vad är det som händer Charles? Vad är det för fel på mig?" Tårarna rinner längs hennes kinder. Jag torkar dem min tumme, sen tar jag hennes hand och för den till hennes mage.

-"Du är gravid älskling."

-"Gravid?"

-"Ja, det är vårt barn som får dig att glöda." Säger jag och jag ser hon slappna av för några sekunder innan hon sätter sig upp I badkaret.

-"GRAVID??"

-" Det stämmer Anne, barnet har eldkrafter, som du." Säger Julie och sträcker fram en handduk. -"Jag tror att barnet blev upprört när du blev det. Så hon gick in i försvar för er båda."

-"Så det är dags att du lär dig styra eldkraften." Fortsätter Bell. -"Klä på dig och samla dig lite sen ses på gården för lite träning." Sen går hon och Julie och stänger dörren efter sig.

-"Charles.. hur? Den måste vara pytteliten? Hur kan den ha så stora krafter redan?"

-"Du är hybrid Anne, det kan te sig hur som helst då, sen går vi varulvar bara hälften så länge än vad människor gör." Svarar jag och jag ser hur hennes tankar fladdrar. -"Kom så får vi på dig lite kläder älskling, du har mycket träning framför dig."


Continue Reading Next Chapter

About Us

Inkitt is the world’s first reader-powered publisher, providing a platform to discover hidden talents and turn them into globally successful authors. Write captivating stories, read enchanting novels, and we’ll publish the books our readers love most on our sister app, GALATEA and other formats.