Min älskade-Del 1

Koncentration

Blake

Jag känner mig fruktansvärt irriterad idag, men jag kan inte sätta orden på vad sjuttan det är. Det känns som jag är arg på någon, ja alltså någon utöver Charles såklart. Sjukt jäkla frustrerande! Jag fortsätter knappa på datorn, måste svara på några mail innan jag går hem för dagen.

Plötsligt får jag en intensiv smärta i magen, det hugger och sticker som om något håller på att ta sig ut. Nej! något är fel med Anne! Jag känner det i hela kroppen, det känns som jag brinner inombords och jag når inte fram till henne hur jag än försöker! Fan! Hon måste blivit skrämd av drömmen.. Hennes krafter är större än jag trott, hon kunde ta sig ur Pamelas förtrollning utan problem. Och det har ingen lyckats med innan..

-"Faaaan! Jag brinner upp!" Vrålar jag rakt ut och min varg ylar av frustration och smärta.

-"SAMUEL? Vad är det för fel? Vad händer?" Frågar jag och smärtan får mig att falla ner på golvet.

-"Anne! Charles! Hon bär på ett barn! Och hon är vår Blake! Du måste göra något!" Morrar han fram.. gravid? Min Anne? Nej nej nej.. smärtan är outhärdlig! Jag growlar högt och jag börjar förvandlas. På några sekunder har jag och Samuel blivit ett. Min stålgråa päls och röda ögon reflekteras i fönsterrutan, det var ett tag sedan jag såg mig själv förvandlad.

-"Vi måste hämta henne Blake!"

-"Det går inte, hon är vaktad och jag är osäker på att hon följer med oss."

Jag hör ett dovt nynnade långt borta och smärtan börjar sakta avta.

-"Blake! Det är Anne! Jag känner henne! Jag känner Jana! Jag känner barnet! Hon är utom fara." Säger Samuel och pustar ut i lättnad.

Jag slappnar av och känner mig lugn igen, Jag känner också av Annes lugn nu. Fan! Vi är sammankopplade jag och hon, känner hon inte det? Sen den dagen jag drömde om henne och Charles, sen jag såg henne för första gången. Min.. min mate. Hon vet bara inte om det ännu.

Jag måste komma upp med en plan om hur jag ska få henne bort från Charles. Jag koncentrerar mig och försöker nå fram igen, men det är blockerat. Men om jag kände hennes smärta, och hennes lugn så måste hon känna mina känslor med. Så jag försöker föra över mina känslor, hur jag åtrår henne, hur jag längtar efter henne. Hur jag älskar henne.. Jag sjunker ihop på golvet.. hela min värld.. den känns som den går i spillror.. Jag måste döda Charles..

Anne

GRAVID? Jag bli mamma?? Jag för handen mot min mage och smeker den. Genast känner jag mig lugn och extremt känslosam. Är det barnet som gör det? Mitt lilla pyre? Ett litet leende sprider sig ofrivilligt på mina läppar.

Jag reser mig på lite ostadiga ben, tar handuken och börjat torka mig. Plötsligt går mina tankar till Blake.. Blake..jag ser hans ansikte framför mig.. Hans ögon..fan.. varför längtar jag efter honom? Jag kan nästan känna honom.. jqg skakar på huvudet, det är säkert han som försöker förtrolla mig igen. Muttrar jag. Så måste det vara! Jag trycker undan känslorna och koncentrerar mig på barnet igen.

Sa inte Julie att det var en hon? Eller hon kanske alltid kallar bebisar för hon när de är I magen, vad vet jag.

-"Charles? Är det en hon, alltså en flicka? Din mamma sa, hon, inte sant?" Frågar jag ivrigt.

-"Sa hon?" Han funderar en stund. -"Jag vet att mamma brukar gissa kön när någon I flocken bär på ett barn och oftast har hon rätt." Ler han mot mig.

-"Förresten.. Pappa och Jacob har skyndat på mötet med de andra flockarna så de kommer imorgon." Han pausar och tittar allvarligt på mig.

-"Vi tänkte att iom att du är gravid och så.. måste vi veta vilka som är på vår sida. Det är en del som har lite problem med hybrider." Han vänder sig mot mig och jag rynkar frågande på ögonbrynen.

-"En del wiccas är väldigt onda och många flockar har mist sina nära och kära pga dem." Säger han och smeker min kind.

-"Så.. de kan välja Blakes sida? Pga av mig?

-"Nej, men Blakes flock, de är många kraftfulla och de tar hjälp utifrån. Från vampyrer, väktare, häxor. Vi är starka, men vi vet inte vad de har för krafter på sin sida. Så ju fler vi är desto bättre."

-"Så mötet är imorgon? Du ska presentera mig som din Luna.. och hur kommer de gå om jag är hybrid?"

-"Jag vet inte Anne, men ingen kommer röra dig. Det är alltid fredliga möten, och vårt samarbete ekonomiskt väger tungt för de flesta flockarna."

-"Hur då?"

-"Vi äger flera stora företag som många av flockarnas alfas är vd på och flockmedlemmarna får jobb på det sättet. Så det är för riskabelt för dem att starta krig mot mig. Men i en sån här strid måste de gå med mig frivilligt. Många kommer förmodligen dö.." Säger han bekymrat och sänker huvudet.

Jag nickar och slänger mina armar kring hans hals. -"Jag vill träna nu." Säger jag bestämt.

-"Nu direkt? Du behöver inte vila?"

-" Du hörde vad Bell sa. Vi ska träna nu direkt." Jag trär på mig kläderna Julie lagt fram och trevar iväg. Charles tittar på mig och suckar. Han är orolig att det ska hända något igen, jag känner det ända ut i fingerspetsarna. Men min plan just nu är att om jag kan lära mig hantera elden.. ja då kanske de andra flockarna ser att vi har en chans. Jag kan ha fel men det är värt en chans iallafall.

Jag kommer ut på gården och möts av Bell som står klädd i någon ful jäkla dräkt. Jag börjar fnissa och får bita mig I läppen för att inte brista ut i gapflabb.

-"Ja fnittra du.. men jag vill inte brinna upp serdu." Säger barskt, men sen himlar hon med ögonen. Hon vet hon ser urlöjlig ut.

-"Okej okej.. tell me what to do. Im ready!" Säger jag och börjar gör karaterörelser som om jag är värsta ninjan.

-"Anne för helvete!" Hon brister ut i skratt och jag med. Ingen rolig situation alls det här egentligen men allt är så satans seriöst just nu så detta behövdes verkligen.

-"Allvar nu tjejer!" Ropar Julie från verandan, hon ser inte ut att uppskatta vårt velande här ute.

-"Förlåt." Ropar jag och tittar på Bell.-"Nu kör vi."

-"Håll upp handen Anne, så här." Hon håller upp sin hand rakt ut med lite böjd arm, med handflatan uppåt. Jag gör desamma och inväntar nästa direktiv.

-"Tänk på ett ljus, alltså lågan på en vanligt stearinljus."

Ljus.. jag tänker och tänker.. nej.. men om jag tänker på något lite större som en brasa. En öppen eld, jag och Charles sitter framför en brasa. Helt plötsligt glöder min hand och det kommer små lågor! Men det kommer större lågor! Åh herregud!

-"Nej Anne!" Skriker Bell och häller en hink vatten över handen och elden släcks. -"Vad sjutton Anne!?"

-"Ett ljus funkade inte så jag tänkte på en brasa." Nu skäms jag..

-"Du måste göra som jag säger! Du har inte kontroll ännu Anne." Säger hon med sammanbitna tänder.

Jag nickar, jag vet ju egentligen, men min hjärna har alltid gjort så. Den vandrar iväg i tankarna direkt. Men jag måste tänka på Charles, bebisen, ja på hela flocken.. jag har ett stort ansvar nu..

-"Okej vi kör igen." Säger Bell.

Jag håller upp handen och försöker fokusera.. jag blundar..tänker på ett ljus.. tänker på mamma och pappa.. julaftonsmorgon, första advent.. jag var runt fem-sex år kanske och skulle tända mitt första ljus.. vänta.. jag tände.. med mina fingrar!

Jag sträcker ut mitt ena finger och stänger igen handen med de andra.. öppnar ögonen och ser en liten låga!

-"Titta Bell!! Jag minns!! Jag hade kontroll över eld som liten! Jag minns nu.. min mamma tränade mig lite.. jag minns! " Jag känner tårar längs mina kinder och jag torkar bort dem snabbt.

-"Du ser, det kommer sakta tillbaka." Ler Bell och lägger armen om mig.

-"Jag trodde inte mamma ville att jag skulle ha förmågor. Men hon lärde mig om allt från början.. jag hade glömt det.." Säger jag snyftande.

-"Du vet, de som var ute efter dig den natten dina föräldrar dog. Juni hann precis lägga en besvärjelse på dig."

-"Varför?"

-"Ja, en som skyddar dig från att bli hittad av de andra, på Teras sida. Men det gör även att du.. tappar..dina förmågor."

-"Vem är Tera?"

-"Hon och hennes anhängare håller på med.. vad kan man kalla det för.. svart magi."

-"Okej.. och varför ville de ha mig?"

-"Anne, dina gåvor, förmågor, magi.. kalla det vad du vill.. du är väldigt unik. Egentligen ska inte ett barn bli till när älva och häxa korsas. Aldrig har det hänt.. det är omöjligt, eller ja.. förutom du då. Och dina krafter.. de är ännu unikare."

Såklart.. här vill man inte synas.. bara vara normal... och så är man ett jäkla magifreak.. och så är jag gravid upp på det..

Jag tittar på Bell. -"Jag måste få tänka lite." Säger jag och sedan förvandlar jag mig. På några sekunder så knäcks mina ben och jag och Jana blir ett.

-"Jana.. vad ska vi göra?" Jag springer rakt in i skogen utan att vända mig om och jag stänger av så Charles inte kan nå mig.

-"Vänd Anne, gå till Charles!"

-"Inte nu.. inte nu... jag måste bort.. jag måste samla mina tankar."

Jag springer det fortaste jag förmår mina ben att göra, så fort att det värker i varje kroppsdel. Jag känner blodsmak i munnen och jag kan knappt andas längre. Jag saktar farten och tittar mig omkring.. var fan jag någonstans? Jag sniffar och försöker se om jag känner igen några dofter men alla är nya. En stark främmande doft när min näsa och jag är nu på helspänn.

-"Vad gör du här?" Frågar en smal tanig lite flicka klädd i.. mossa? Gräs? Jag måste se jäkligt chockad ut.

-"Jag bara sprang.. visste inte vart jag sprang sen hamnade jag här. Vad gör du här ute i skogen helt själv?" Sen slår det mig.. hon kan ju inte höra mig.. jag är ju i min vargform och kan inte prata.

-"Jag bor här i skogen, med min familj." Säger flickan kvittrande

Jag är i chock.. hur kan hon höra mig?

-"Jag är en älva och jag heter Tindra." Ler hon.

-" Och du är i utkanten av Älvsbyn Forna.

-"Hej Tindra, jag heter Anne och jag är.. en hybrid. Hur kan du förstå mig?" Frågar jag, och ja, vad ska jag kalla mig?

-"Nej vanligtvis inte, men du är nog annorlunda, för det är något med dig som gör mig lugn. Men jag råder dig att vända.. varulvar är inte välkomna här." Säger hon och tittar bakom sig. -"Sping nu!"

Jag skymtar rörelser i skogen bakom Tindra, det är försent, så jag bestämmer mig för att återgå till min människoform. Ben knäcks och jag är åter min själv. Där står jag naken framför fem män klädda i.. jisses.. jag vet inte vad det har på sig? Men det ser ut som en mossa liknande klädsel. De alla bär på spjut men något grönt spetsigt fram på.

-"Vad gör du här? Säger en av männen, den som verkar vara deras Alfa. Eller chef, boss, hövding eller vad älvor nu kallar sin Alfa.

-"Jag sprang bara vilse, jag ska ge mig av." Säger jag och går några steg bakåt och snubblar över en gren och faller bak på ändan. Aj! Jäklar att vara naken .inte ute i skogen, note to my self.. ta med kläder nästa gång jag får för mig att springa ut på sånna här äventyr.

-"Stopp! Du får inte gå din väg! Du kan hitta hit igen och leda hit din flock!" Säger mannen argt och riktar sitt spjut mot mig.

Jag känner paniken inom mig och jag signalerar till Charles, min mage börjar glöda och glöden sprider sig ut över kroppen och jag lyfts uppåt av en kraft jag inte har en aning om var den kommer ifrån. Men jag tror det är jag själv som gör det. Jag koncentrerar mig allt jag förmår så jag inte ska börja brinna, för guds skull kan jag ju inte elda ner en hel skog. Jag ser männen backar med rädsla i blicken.

-"Anne! Var är du?" Jag hör Charles men jag kan inte svara nu. Jag måste fokusera!

-"Låt henne gå!" Hör jag en röst komma bortom männen. En kvinna kommer svävande fram, klädd I vackraste fjädrar formad söm en klänning. Männen säker sina vapen och backar helt bak och försvinner.

Jag blundar och fortsätter koncentrera mig på att inte börja brinna. Men jag kan inte stoppa det! Jag måste fort till vatten!

-"Koncentrera dig! Tänk på en sjö eller hav du vet som är lite avsides." Säger kvinnan. -" Ta dig dit! Snabbt!"

Jag blundar hårt och tänker på den lilla sjö som ligger precis vid ängen där vi jagade, där jag och Blake träffade. En varm ström går genom kroppen och swosch så blir det helt plötsligt blött och kallt och.. jag är i sjön! Elden är släckt.. jag räddade skogen och.. jag teleporterade mig!!! -"Charles! Jag är vid ängen!"


Continue Reading Next Chapter

About Us

Inkitt is the world’s first reader-powered publisher, providing a platform to discover hidden talents and turn them into globally successful authors. Write captivating stories, read enchanting novels, and we’ll publish the books our readers love most on our sister app, GALATEA and other formats.