Min älskade-Del 1

Åskådare

Anne

Charles svarar inte? Men vad sjutton.. något blockerar så han inte hör mig. Mina ögon vattnas av tårar och jag tänker på barnet. Jag måste i säkerhet fort, jag har inte bara mig själv att tänka på nu. Hur kunde jag vara så dum och springa iväg sådär.

-"Anne." Hör jag plötsligt.. vem?? Blake??
-"Blake!" Svarar jag förvirrat, för hur sjutton kommer det sig att han kommer fram till mig men jag inte kan göra det till Charles?
Jag börjar simma in mot land fortare, nu fryser jag verkligen häcken av mig. Jag måste verkligen lära mig teleportera mig lite smidigare, jisses så långt ut jag hamnade. En gestalt kommer ut mellan träden, ut från ängen ner och går ned mot stranden.. ser bara en svart skulptur.
-"Charles!" Ropar jag, men får inget svar. Gestalten står nu vid kanten av sjön och kastar av sig sina kläder. Ööh? Nu är den i vattnet?! Jag stannar upp och trampar vatten.. nu börjar jag få panik på riktigt.. jag börjar snabbt simma åt andra hållet men hinner inte långt innan gestalten nått fram och greppar tag i min arm.

Jag skriker högt , drar mig loss och dyker ner under ytan.. då ser jag.. det är Blake!
Jag slappnar av och vi simmar snabbt upp till ytan.

-"Vad gör du här Blake?"

-"Vi var ute och jagade när såg ett starkt ljus mitt i sjön så jag sprang hit. Sen kände jag av dig.. så jag förstod att det var du." Han pausar och simmar närmre mig. -"Kom så simmar vi i land." Viskar han med lite hes röst.

Vi är tätt tätt intill varandra och jag känner hans kropp emot min. Hans muskulösa starka kropp pressad mot min. Jag måste slita mig loss från de här tankarna och jag måste hålla avstånd från honom för min kropp förråder mig totalt. Jag hör Janas frustrerade röst i huvudet.. jaaaa jag vet, jag ska hålla mig borta!

Jag nickar mot honom och börjar simma mot land. Ökar avståndet successivt så vi inte ska vara så nära varandra. Hela kroppen skriker efter hans beröring och det gör mig galen! Vad är det för fel på mig?! Jag älskar ju Charles! Han är min mate! Shame on me!

Äntligen framme vid stranden, jag kastar mig på rygg och pustar ut. Jäklar vad kall och trött jag är känner jag nu.

-"Här ta min kavaj." Säger Blake och sträcker över sin kavaj. Där står han naken.. med världens stånd.. åh gud..
-"Vänd dig om." Skriker jag och klär snabbt på mig hans kavaj.
-"Lugn.. lugn." Säger han med ett brett smil på läpparna. Fan.. han såg att jag spanade in honom. Såklart.. men vem sjutton kan missa den där.. enorma.. jag skakar på huvudet.

Han klär snabbt på sig och hjälper mig sedan upp.

-"Charles letar efter mig, jag känner hans doft." Säger jag lite snorkigt och tittar på Blake och försöker se bestämd ut.

-"Såklart han gör." Han tar ett kliv närmre och smeker min kind. -"Anne.. du är min mate också. Det är därför du känner som du gör."
-"Jag känner.. inget.. för dig.. jag.." Jag kan inte säga det.. för då ljuger jag.

-"Jag ser det på dig, jag känner det. Du är min också Anne."

-"Nej! Snälla.. glöm mig bara." Ber jag med tårfyllda ögon.

-"Du kommer att till mig Anne, du vet det också." Han smeker min kind, för sin tumme över mina läppar och suckar högt. -"Nu kommer Charles så jag måste dra." Han förvandlas och nu står han där, som en stålgrå stor varg och hans röda ögon borrar sig in I mig.. min själ.. Till och med Jana tystnar.. fan..

Han tar ett språng, sveper in mellan träden och sen är han borta. Ett kraftigt sug efter honom ilar i mitt underliv.

-"Anne! Hör någon ropa och ser att Charles har fått syn på mig och springer fram till mig. Jag tar fort hans hand i min och visar vad som hänt. Vad som hände hos älvorna, jag som svävad och hur jag kom hit.

-"Åh älskling. Jag har letat så." Säger han oroligt och kramar om mig -"Kom så springer vi hem, orkar du förvandla dig? Säger han medan han förvandlar sig.

Jag nickar och börjar min förvandling. Jag går fram och slickar Charles ansikte innan vi sätter fart hemåt, jag är så otroligt glad att se honom.Min Charles..

Vi springer fort genom skogen, tätt intill varandra när Charles plötsligt stannar.

-"Kavajen?" Ryter han morrande.

-"Blake.. han.. han hittade mig i vattnet." Säger jag och saktar in jag med.

-"BLAKE?? VAD GJORDE HAN HÄR?

-"Lugna dig Charles! Han var ute och jagade och såg en ljussken i havet. Det var jag... eller ja.. jag började ju brinna så det var väl det han såg." Han tittar på mig länge innan han fortsätter.

-"Och varför stängde du mig ute? När han var här? Varför nådde jag inte fram??

-"Det gjorde jag inte Charles! Eller Johan, när jag först sprang in i skogen, men inte sen. Jag försökte nå dig! Men det gick inte!" Vad fan är det här? Tror han jag ljuger? -"Charles, kom, lägg ditt huvud vid mitt så ska jag visa dig." Han går motigt mot mig och jag försöker föra över mitt möte med Blake till honom. Har aldrig gjort det i denna skepnader förut men det borde gå.
En varm ström forsar fram genom ådrorna, jag känner hur Charles slappnar av och vilar nu sitt huvud mot mitt.

-"Anne.. förlåt.. jag är bara så rädd att förlora dig till Blake." Han morrar lite när han säger det och det känns som ett hugg i hjärtat.

-"Är du galen? Säg aldrig så igen! Jag är din!" Jag tittar lite arg på honom.

-"Nu springer vi hem, okej!" Jag vänder mig om och börjar springa. Jag är sårad och ledsen, fast jag borde kanske inte vara det, men är nära att gråta vilken sekund som helst.

-"Stanna!" Hör jag Charles ropa, jag stannar och vänder mig om, han har förvandlat sig till sin människoform.

-"Kom hit! Jag vill ha dig nu!" Säger han med hes och bestämd röst. Direkt vaknar mitt underliv till, gaaah!! Räcker att se honom stå där, naken och med "Den där" blicken fäst vid mig. Jag tittar ner och hans stånd visar att han menar allvar. Jag förvandlar mig snabbt och rör mig sakta mot honom. Det slår mig att det nu är otroligt lätt att förvandla sig, jämfört med första gången.

-"Så det vill du säger du?" Ler jag retfullt mot honom. En en snabb rörelse tar han sig framåt ljudlöst så han nu står precis framför mig. Han för sina läppar mot mina och särar på dem lite så hans varma andedräkt nuddar mina. Instiktivt öppnar jag munnen och väntar otåligt på att han ska kyssa mig. Jag pressar mina läppar mot hans försiktigt och jag känner hans tungspets nudda min underläpp. Jag möter den med min och det känns som elektriska stötar pulserar ner mot mitt kön.
Han kupar sin hand kring ena bröstet och tar bröstvårtan mellan pekfinger och tumme, sedan tvinner han den försiktigt mellan dem.

Jag kan verkligen inte bärga mig utan tar tag i hans stånd och börjar sakta föra handen upp och ner. Hans hand trevar ner från mitt bröst, ner över magen, ner till mitt bultande kön och när han når fram gnyr jag till av vällust.

-"Åh älskling, någon är väldigt sugen." Viskar han i mitt öra. Han för två fingrar runt över min klitoris, fram och tillbaka. Han låter ett finger glida in snabbt för att sedan dra ut igen och stryka över klitoris. Nu kan jag inte vänta längre, jag vill känna honom I mig.. nu..

Jag vänder mig om och böjer mig framåt lite och putar med rumpan mot honom för att visa att han ska stoppa in den. Jag gnider rumpan fram och tillbaka mot hans hårda stånd, allt för att han ska ge med sig. Och det funkar.. i ett enda stötande glider den in och han stönar till.. högt.. han greppar tag om mina bröst, masserar dem och tar ut den lite för att sedan köra i den helt igen. Djupt in kommer den och prickar mitt på min punkt. Igen, och igen, fortare och hårdare.

-"Åh Anne, du är så våt." Stönar han medan han ökar takten. -"Kom för mig älskling."

Jag för ner handen och drar fingrarna över klitoris, fantiserar att jag blir slickad samtidig. Tanken gör mig galen och det drar ihop sig ner mot underlivet, jag kniper och en pulserande våg av njutning sköljer över mig, jag stönar högt och kastar bak huvudet. I den rörelsen ser jag honom. Blake.. han står mellan träden i mörkret och tittar. Jag gör ingenting, jag bara tittar på honom och jag låter honom titta. Charles är nära och jag börjar jucka emot hårdare och hårdare. Jag ser I Blakes ögon att han blir upphetsad av att titta på oss. Jag är nära igen och jag känner Charles hårdnar yttligare, jag kniper och pulserande låter det komma. -"Kom!" Gnyr jag bedjande.
Jag kniper hårdare och svankar uppåt så Blake kan se ordentligt när Charles fyller mig. Med långa och djupa rörelser tömmer han det I mig. Jag känner hur den pulserar och mitt underliver rycker till i takt med hans.
Jag vänder mig mot Charles, kysser honom försiktigt. Tittar åt Blakes håll och han är borta.

-"Blake såg oss." Muttrar Charles

-" Jag vet, jag lät han se vad han aldrig kommer få."

-"Du är verkligen enastående Anne." Säger Charles och ler retfullt. Han skakar på huvudet och skrattar. -"Kom nu." Han förvandlar sig och börjar springa och jag skyndar efter.

Väl hemma möts vi av Julie och Bell, får äntligen på mig lite kläder, är inte alls van vid den här nakenheten som de andra är. Men det kommer väl. Jag berättar allt för dem och visar att jag kan sväva. Och lyckas även att teleportera mig mellan olika rum med lite koncentration.

Nu känner jag iallfall att jag är redo att möta de andra flockarna. Jag känner mig starkare.

Jag tittar på Jonna och Jacob, jonna ser dyster ut. Fan med..

-"Jonna, ge mig bara lite tid, okej." Säger jag och lägger min hand på hennes axel och hon nickar snyftande. Jag kommer komma över detta, men är otroligt ledsen att jag misst min vän. Hon var.. den enda jag hade..

-"Är vi fortfarande vänner?" Frågar hon och gråter nu så tårarna rinner längst kinderna.

-"Ja, alltså.. jag trodde.. eller tog för givet att du var vän med mig för du var tvungen." Det bränner bakom ögonen.

-"Är du galen? Du ÄR min bästa vän Anne!" Säger hon och kastar sig runt min hals.
Jag kramar tillbaka och skrattgråter.

-"Ja klart vi är vänner ännu, ge mig bara lite tid. Det är så mycket som hänt, som händer hela tiden. Och nu måste vi förbereda oss inför mötet med de andra flockarna." Ler jag och hon nickar, släpper taget om mig och Jacob kommer fram och lägger armen om henne.

-"Jag är glad att ni är vänner igen." Säger han och ler stort. Jag ler mot honom, han ser så lycklig ut. Jag är glad för deras skull, för att de funnit varandra.

-"Kom nu älskling, nu äter vi och sen bäddar vi ner dig. Vi har en lång dag framför oss imorgon." Säger Charles och sträcker handen åt mig. Jag tar den och följer med in, gud vad hungrig jag är känner jag nu. Och trött.. väldigt väldigt trött..








Continue Reading

About Us

Inkitt is the world’s first reader-powered publisher, providing a platform to discover hidden talents and turn them into globally successful authors. Write captivating stories, read enchanting novels, and we’ll publish the books our readers love most on our sister app, GALATEA and other formats.