Min älskade-Del 1

Charles

Jag tittar på Anne, hon sluter ögonen och hon håller på att falla bakåt. Shit hon svimmar!

Jag omfamnar henne och lyfter upp henne i min famn. Jag böjer mig fram och borrar ner min näsa i hennes hår. Hon luktar underbart, hon är så vacker, hon är perfekt. Min vackra flicka.

Men hon är inte som jag, hon är inte av vår art det känner jag på lukten. Hon luktar annorlunda, men hon måste vara människa. Men hur har detta gått till? Kan jag verkligen? En människa? Men hon är min älskade, jag känner det, min varg känner det. Han ylar av upprymdhet, vill komma fram och träffa henne, men inte ännu hon vet inte vad jag är så det är för riskabelt. Vill inte skrämma iväg henne, hon är mitt allt nu.

Hon blinkar till, hon vaknar, min ängel, jag bara måste få vara med henne.

-"Förlåt om jag skrämde dig". Säger jag försiktigt. - "Detta låter kanske konstigt.. men... Jag har drömt om dig i hela mitt liv". Viskar jag medan jag kramar henne hårt.

Hon tittar på mig med glittriga ögon, fortfarande i min famn, hon öppnar försiktigt munnen.

-"Jag, jag förstår inte, men.. men du har också.. funnits i mina drömmar så länge jag kan minnas, du och den svarta vargen". Säger hon, med den ljuvligaste röst jag hört. Hennes blå ögon tittar in i mina guldbruna, hon förstår inte, hon vet inte hur det fungerar i min värld. Inte ännu. Hon vet inte hur sammankopplade man är., att man är ett. Men snart förstår hon varför hon drömt om mig, eller jag hoppas det iallafall.

Hennes läppar är ljust röda och fylliga, hennes ansikte är ovalt med perfekta markanta drag. Rosiga kinder och hennes osminkade ansikte är det vackraste jag någonsin skådat. Så mycket bättre än i mina drömmar, min varg är galen av lycka och det pulserar i hela kroppen.

Jag känner hur jag styvnar, vill ha henne här och nu. Smaka henne, röra henne.. åh gud.

Men.. hon är inte redo ännu.

-"Ödet älskling" viskar jag. Det känns som vi alltid varit med varandra, på ett sätt har vi faktiskt det. I våra drömmar.

För vår sort är det så, vi finns i varandras sinnen. Men hon är inte av vår sort, jag har dock alltid trott att hon varit det, trots att jag inte kunnat lokalisera henne, så detta är förvirrande. Måste prata med min mor, hon vet allt om sånt här. Hon kan guida oss igenom detta. De flesta träffar sina älskade redan som barn, för man dras till varandra. Men jag har fumlat i mörker, tills nu och anledningen är att hon är människa, min älskade är en människa. Västsidans Alfa har hittat sig en mänsklig luna. Min Luna..

Hon tittar undrande på mig.-" Du kan sätta ner mig nu tack". Säger hon och ler mot mig.

-"Självklart förlåt, jag tänkte inte, kom sätt dig i fåtöljen i personalrummet så ska jag hämta något att dricka till dig." Jag leder henne till fåtöljen nästintill oförmögen att slita mig från henne. Men fumlar mig till köksvrån för att hämta lite vatten.

Anne

Vad är detta? Han har drömt om mig också? Ödet? Känslorna flyger som yra svalor på försommaren. Vad betyder det här??

Är jag kanske som min mormor? Hon kunde förutse saker. Förhäxade folk ibland, som hon själv sa. Hon förde alltid respekt med sig var hon än kom. Hon dog när jag var liten och jag trodde det ju givetvis att det var hokuspokus det mesta hon sa. Men mamma sa alltid att hon visst var en häxa och att alla hade respekt för henne. Och att det ligger i våra gener, vårt blod, men att mamma valt en annan väg.

Tänk om jag.. Äsch.. min hjärna igen, den går helt banans.

Jag är för helskotta ingen häxa.

Jag sätter mig i fåtöljen och lutar mig bak, tittar på mannen som jag inte ens vet vad han heter. Det måste jag fråga såklart.

Han räcker mig ett glas vatten, jag blundar hårt och tar mig mod att prata med honom.

- "Vad heter du"?

- "Charles, Charles Stantons.

Jag spärrar upp ögonen... såklart... nya chefen..

Det var därför han visste vad jag hette kanske?

- "Var det därför du visste vad jag hette"?

-"Va? Nej, du har funnits i mina drömmar sen jag var liten. Du vet den svarta vargen? Du har berättat ditt namn för honom eller hur?" Han nickar åt mig.

Hur vet han det? Att jag pratat med vargen? Detta känns så stort.. större.. än vad jag förstår.

- Du menar att vi verkligen.. möts i våra drömmar?

Innerst inne, så vet jag nog att det är så. Det har känt så, så magiskt.

- "Exakt så menar jag." Viskar han.

Alltså.... jag måste drömma... jag förstår på något konstigt sätt, eller en känsla av det, men ändå inte.

Hur? Varför? Sanndrömmar kanske, det har man ju hört talas om.

Jag rycks ur mina tankar när det plingar till och en dam med stor hatt och en elegant röd klänning kommer in genom butiksdörren.

- "Goddag frun, kommer om en minut." Säger Charles artigt och vänder sig mot mig igen.

Jag halsar vattnet han gett mig och försöker resa mig upp. Det snurrar fortfarande så måste sätta mig ner.

Han ler mot mig, böjer sig ner och kysser min panna. Hela min kropp reagerar så starkt att jag får svårt att andas. Jag vill ha honom... Nu.. Vad sjuttan är det som händer. Något inom mig, något djuriskt, skriker på insidan. Jag kan inte greppa riktigt vad det är. Men jag känner närvaro av något. Men det är såklart min hjärna som spelar ett spratt. Eller så håller jag på att bli tokig.

-" Jag tar hand om det här, vila du." Säger han och stänger dörren om mig.

Jag är tacksam att jag slapp gå dit ut, förstår inte vad som händer med mig.

Men en sak vet jag, jag har hittat min man. Mina drömmars man.... bokstavligt t.o.m.. helt galen situation. Men jag är nyfiken och kan inte slita mig från honom ens en sekund.

Men jag måste häjda mig, jag känner ju inte honom för guds skull.

Han har drömt om mig, och han är mannen jag drömt om. Är inte det hokuspokus så vet jag inte vad.

Och han är min chef.. Oh... My... God... Jag har drömt om min chef! Jag har kysst min chef! Och jag hade kunnat göra så extremt mycket mer i det ögonblicket.

Hade han inte slutat.. bara tanken på att han skulle göra det han gjort i drömmarna får mig alldeles varm. En pulserande skön känsla sprider sig som en löpeld genom kroppen, strålar centrerat ner till mitt underliv.

Jisses Anne! Skärp dig! Du är på jobbet för guds skull!

Jag hör han prata med damen utanför, hans röst låter så len och mjuk. Han är verkligen otroligt charmig, hans ögon och hans hungriga blick. Sättet han rör sig, smidigt och graciöst.

Och hans doft.. hans hud.. hans läppar.. sättet han pratar.. Han är magisk..