Bestulen (Serien om Evalanty, #1)

All Rights Reserved ©

3.2 - Maisie

“Stanna där du är!”

Längre ner i tunneln springer Beskyddarna mot mig. Pistolerna är redo att skjuta. Hela kroppen darrar av utmattning, men jag måste lyfta luckan. Jag måste härifrån. Bara tanken på att fångas av Myndigheterna gör att världen snurrar omkring mig.

Fienden närmar sig för snabbt, jag hinner inte fly. Jag behöver mer tid! Utan att tveka sveper jag handen framför mig. En mur av eld vaknar och växer tills den fyller tunneln från golv till tak. Beskyddarna bromsar, men inte ens den dånande elden kan överrösta deras vrålande hat mot mig. Genom lågorna störtar pistolkulor i slumpmässiga riktningar. Adrenalinet rusar och ger mig styrkan att lyfta luckan tillräckligt för att känna brisen utifrån. Med ett sista krafttag stöter jag luckan ifrån mig och öppnar. Jag tar sats, hoppar och griper tag i kanten. Musklerna bränner och armarna skakar. Jag måste härifrån! Med ren viljestyrka lyckas jag dra mig upp. När hela kroppen äntligen är över kanten försvinner all energi. Jag rullar runt för att hämta andan. Oavsett hur djupt jag andas in är det inte tillräckligt. Munnen smakar blod.

Någonting rinner längs armen och vid axeln är det en reva i ärmen. När jag känner efter kan jag inte låta bli att svära och rycka undan handen av svedan. Blod har hamnat på fingertopparna. Ekot från slagsmål och explosioner hörs längre bort. Jag tvingar mig att kravla upp. Ljuset från flackande ficklampor faller på husväggarna i nattens mörker, och visar silhuetterna av en folkmassa som närmar sig. Benen hotar att vika sig, men jag lyckas ändå ta mig till en närliggande sidogata och längre bort från våldet bakom mig.

Med sällskap av ett par enstaka råttor rusar jag mot andra sidan av gatan, men hinner knappt lämna väggen, innan en puls av energi attackerar mig. Kraften, i vad som känns som en vindpust, full av elektriska laddningar, gör att världen snurrar runt för mina ögon i en volt innan jag landar på asfalten med ryggen först. Luften slås ur lungorna och smärtan i ryggen får mig att vilja skrika, men inga ljud kommer ut. Någonstans i bakhuvudet vet jag att jag måste resa på mig. Inga muskler vill lyda. Mot alla odds lyckas jag ändå tvinga mig att resa kroppen halvvägs. Snabba steg närmar sig och ett par svarta stövlar skymtar till, innan jag dras i håret med sådan styrka att en del lossnar från skalpen. Utan att bry sig om mina smärtfyllda protester tvingar personen mig ansikte mot ansikte. Blicken som möter mig är densamma som reagerade på mitt halsband för flera veckor sedan.

“Värst vad du har bråttom. Kanske … det brinner någonstans?”

Kvinnans röst ger samma ödesdigra rädsla i mitt hjärta som ögonen av stålgrå ondska. Men … betoningen hon la på ordet brinner … vet hon om mina krafter? Hur? Har hon sett det med egna ögon eller har halsbandet en del i det?

“Vad vill du?” spottar jag fram i giftig vrede.

Greppet om håret hårdnar och ytterligare hårstrån går av. Min hals är blottad av att hon böjer mig bakåt. Även om jag klöser på hennes hand och sparkar förgäves, verkar hon oberörd av min kamp. Istället slänger hon ett ögonkast åt sidan om mina byxor, där halsbandet i fickan återigen glöder genom tyget. När jag inser vad hon är ute efter skrattar hon till och sträcker handen mot halsbandet.

“Oroa dig inte”, svarar hon lättsamt och drar ut det. “Allt du behöver veta är att tack vare dig, kommer alla problem snart att lösa sig.”

Berlocken ligger gömd i hennes näve, men det stoppar ändå inte ljuset från att stråla genom fingrarna. Att se halsbandet i fel händer gör att allt annat förlorar betydelse. Nej! Hon får inte ta det! Slutligen lyckas jag rikta en spark mot hennes mage med hela min kroppsvikt bakom. Hon viker sig dubbel, men det är inte tillräckligt för att göra mig fri. Innan jag hinner stoppa mig från att göra någonting dumt uppenbarar sig avlånga flammor som genast lindar sig runt kvinnans kropp som ormar. Hon skriker och greppet om mig blir tillräckligt svagt för att jag ska kunna slita mig loss och rycka till mig halsbandet. Men i all stress snubblar jag på mina egna fötter och faller baklänges. Halsbandet slungas iväg mot gatukanten. Utan att kasta en blick mot kvinnan, eller att försäkra mig om att ingen Beskyddare har sett mig, rusar jag fram för att fånga halsbandet innan det ramlar utom räckhåll.

Fingrarna hinner bara snudda vid kedjan innan en hand tar ett hårt tag om mitt hår och trycker mitt ansikte mot den grusiga marken. Till min fasa puttar min framsträckta hand ner halsbandet i en spricka där det försvinner. Nej! Jag försöker skrika, men rösten fastnar på vägen ut. När den okända personen kastar mig på rygg får jag syn på Beskyddarnas bruna västar. Nej … nej! Jag sprattlar, slår omkring och sparkar förgäves för att komma loss, även om jag redan har gett upp i hjärtat. Det här är den exakta anledningen till varför jag har varit så försiktig med att använda krafterna såvida det inte har varit en fråga om liv och död. Alla år är nu bortkastade … på grund av ett halsband

“Fängsla henne!”

Nej, inte handbojorna! Vad som helst, men inte dem! Bojornas taggar borrar in i köttet för att stoppa magins flöde. Jag biter i tungan för att inte avslöja smärtan. Aldrig att jag ger Beskyddarna det nöjet. När de väl är på plats, är jag helt utelämnad till Myndigheternas nåd. Någon tar tag i mina armar. Knäna och fötterna skrapas mot asfalten när jag dras iväg. Det dröjer inte länge förrän det hörs ett tumult en bit framför mig. När jag sneglar upp ser jag minst ett dussin Beskyddare som tvingar in personer i släpet på en lastbil. Personerna är i alla åldrar, jag känner igen de flesta från gömstället, och de har samma slags handbojor som jag. När jag kastas in bland de andra magikerna slår jag i armbågen. Hela armen ilar och får mig att hålla andan när dörrarna stänger in oss alla i mörker.

Nej … nej … det här händer inte …

Continue Reading Next Chapter

About Us

Inkitt is the world’s first reader-powered publisher, providing a platform to discover hidden talents and turn them into globally successful authors. Write captivating stories, read enchanting novels, and we’ll publish the books our readers love most on our sister app, GALATEA and other formats.