Luna
Share with your friends
Customize readability

Luna

Ebba Milvum

All Rights Reserved ©

Summary

Han stirrade förskräckt på henne. Likt en instinkt greppade han tag om hennes båda kalla handleder, för att i ett stadigt grepp stirra djupt in i de där lila irisarna. Tanken på att låta henne gå; den var otänkbar. Ack, han som inte ens kunde leva en dag utan att få stirra in i de där ögonen. Inte nog med att hon inte hade en aning om vem han var; vem han var för henne, så fick han ta konsekvenserna av sin mates tvivel och ilska mot honom. ~~~~~ Skönhet är en plåga. Det är något som alltid varit väldigt utpekat i alla tider. Luna är dotter till landets mäktigaste man, kungen. Hennes skönhets beskrivs med ord så ofantliga att inte ens Luna själv kan begripa dem, allt för att locka rika friare från världens alla hörn. Alla dessa friare, gåvor och avtackande. Och ändå kan ingen riktigt fatta att hon inte vill gifta sig. Tills hon en natt beslutar sig för att rymma. Rymma bort från alla trånga klänningar, friare och sina föräldrar. Men inget går som planerat. Speciellt då hon stöter på killen bakom all landets trubbel. Ⓒ

Status
5yrs ago
Chapters
10
Rating
n/a
Age Rating
13+

Kapitel 1

"Vad ska man säga?" Hennes far lutade sig trött bak i den mjuka tronen.

Mannen framför dem hade just erbjudit deras dotter all sin mark, som han dessutom själv stolt sade var den finaste och bördigaste man kunde finna.


"Det skulle vara en ära att få er dotters hand." Lade han med ett självsäkert leende till och bugade sig inför kungaparet.

Hennes far lade huvudet på sne och kollade fundersamt på den självsäkra adelssonen.


Hennes mor gav sin man en menad blick innan han försiktigt suckade.

Tillslut vände han sig mot sin tysta dotter till höger om honom.


"Luna, min dotter. Vad tycker du?" Hon svalde obekvämt och kollade runt på alla friare i salen tills hennes blick landade på den självsäkra adelssonen framför dem.


Alla män i olika åldrar hade anlänt till kungariket Faleya för att försöka få den oemotståndligt vackra prinsessans hand.

Luna själva var inte så exalterad över sin fars beslut om att gifta sig med den mest passande mannen, för att bli Faleyas framtida kung och dessutom hennes make.


Hon granskade adelssonen upp och ner, såg hur hans ställning snabbt förändrades.

"Ers majestät, kvinnorna i min stad är galna i mig, er dotter kommer inte vara annorlunda. Jag lovar att jag kommer få dig nöjd." Hennes far höjde ogillande på ena ögonbrynet.


"Hursa? Är kvinnorna galna i dig?" Luna sjönk ned i sin tron med blicken i knäet.

Troligtvis var han en kvinnojägare och sådana var alltid en skam för ett rike.


Såklart var varenda kung en i smyg, men att säga det rakt ut i en församling var något som man skulle akta sig för.

I Faleyas lagbok stod det klart och tydligt att en man som hade fler än en kvinna till hustru kunde straffas med 2 000 faley, vilket var en enorm summa för de flesta av landets invånare.


Innan hon ens öppnade munnen för att svara på sin fars fråga, hade adelssonen slängts ut ur den stora salens portar med en vakt på varsin sida om sig.


"Nästa!" Hennes mor hade ryckt till av hennes makes irriterande ton.

"Älskling? Du låter väll Luna vara med i dina besluten." Hennes hand grep tag om hans ena hand.

Direkt omfamnade han sin vackra drottnings hand och kysste hennes alla fingrar.


Luna hade alltid beundrat sin mors ringar. Varenda en av hennes fingrar bar alltid minst en silverring med varsin stor ädelsten.

Det var vackert. Men ack så osmidigt.


"Såklart jag gör. Jag vill bara att han även ska vara bra för kungariket." Luna sjönk ännu mer ner i sin sittande ställning samtidigt som hon diskret suckar åt sin fars ord.


"Luna, sträck på dig." Direkt rycker hon till av sin mors stränga ton och sätter sig raskt upp i en rak hållning.


En ny ung man kommer fram och i hans händer håller han en liten kista.

"Var hälsad kung Caspar och drottning Afrodite. Mitt namn är Prins Enar J.Custos, son av Milas II, kung av Tekat." Hennes far gnider fundersamt sitt pekfinger mot sin skäggiga haka.


"Prins? Prins av Tekat? Har jag aldrig hört talas om." Hon himlar diskret med ögonen då hennes blick igen hamnar i hennes knä. Såklart han inte känner till Tekat. Han fokuserar bara på sitt eget land. Dessutom är Tekat en ö ute i Deushavet.


"Vad har du att erbjuda min dotter?" Direkt får hon ögonkontakt med de ljusögde prinsen.


För en stund fastnar hennes blick på den svårtydda färgen i hans ljusa ögon.

I ena stunden var de blåa och andra gröna vilket snabbt fick hennes intresse.


"Detta är bara en av flera saker jag kan erbjuda." Börjar han med en liten gnutta stolthet i rösten. Hon kan inte hjälpa att svagt himla med ögonen.


Vad var det dessa män inte fattade? Hon var inte någon som brydde sig om gåvor. Ifall dem trodde att dem kunde köpa hennes kärlek hade de fel.


"Jag erbjuder henne Deushavets sju ögon." Prinsen gav henne den mörka kistan och hon öppnade sakta upp locket.


Hennes far vänder sig menande mot sin dotter i väntan på svaret han själv var ute efter. Bara det att han var prins gav honom pluspoäng. Inte för att han var den enda prinsen som bett om hennes hand.


Caspar ville det bästa för sin dotter och han hade inga som helst avsikter på att lämna ifrån henne till en man som inte var kapabel till något av hans önskemål för svärson.


"Min dotter, vad säger du?" Luna sväljer hårt och viker bort från prinsens intensiva blick.


"Eh, jag vet inte.." Hennes röst var låg. Hon ville inte gifta sig. Inte brydde hon sig om några gåvor, friare eller kungariken eller lyx. Varför kunde hon aldrig få bestämma över sitt eget liv?


"Luna, har du ens tittat på deushavets sju ögon? Det är förtjusande." Säger hennes mor med en uppmuntrande ton.


"Säg mig, vem har gjort det? Är det någon känd smed i Tekat?" Fortsatte hon med intresse.


Diskret höjde hon tillslut sin blick för att kolla på det maffiga halsbandet framför sig igen.


I dess centrum finns sju stora gigantiska blå ädelstenar i en välbroderad halskedja med ännu fler ädelsten, fast vita.

Hon hindrade sig själv från att fnysa då prinsen log menande mot henne. Vem trodde han att hon var? Någon som fyllde för smycken och presenter? Hon var inte dum.


Plötsligt gjorde hon det otänkbara. Hon reste sig upp från sin tron med en ursäkt, innan hon med snabba steg lämnade salen med alla friare bakom sig.

Ännu en dag förstörd av dessa irriterande ogifta män.


Hon hörde hur salen kraftigt tystnade bakom sig. Inte för att den hade varit så hög ljudnivå innan. Men nu var det lätt att kunna höra en nål falla till det vita granitgolvet.


Hon tog tag i det långa osmidiga tyget i sin kjol för att minska risken att behöva halka.

Den stora trappan var lång och hal. Såklart även oacceptabel att springa i, men det var något hon ignorerade i dagsläget.


Innan hon visste ordet av det hade hon smällt igen dörren till sin sovkammare och låst dörren.


Det enorma sovrummet hade högt i tak med en stor kristallkrona i takets centrum.


Hennes andfådda andetag fick henne att stanna upp och dra med handen över sin smala midja.


Med lika andfådda andetag började hon gå mot den glasklädda väggen som genom en en dörr i glaset ledde ut till den breda balkongen.


Sakta började hon drar av de långa vita sammetshandskarna och slänga dem mot närmaste stol.

Hennes händer hamnade igen vid hennes midja där den obekväma och hatade korsetten satt och klämde.


Det fanns inte ord att förklara hur mycket hon hata dessa korsetter och klänningar. Jämfört med sin mor var hon bekväm med sin midja.


Hon hade hört att det var många kvinnor i staden som ville ha hennes smala midja och blå ögon. Men sanningen var att hon inte hade den smala midjan och ögon de trodde.


Hon hade kurvor som hon var obekväm med och de blåa ögonen fanns inte.


De såg såklart blåa ut från långt håll, men de var inte blåa. Vilket var en skam för hennes föräldrar, då lila ansågs vara vilt och konstigt.


Hennes spegelbild speglade i glasrutan och för ett tag stirrande hon med skarp blick på sig själv.


Innan hon med ett aggressivt tag drog av överklänningen och slängde den på golvet innan hon började knyta upp den hemska korsetten.


Direkt kände hon hur hela hennes kropp slappnade av då korsetten föll till golvet.


Plötsligt hörde en stressad knackning på hennes dörren och hon vände sig hastigt om mot dörren.


"Vem är det?" En djup suck hördes.


"Luna. Släpp in mig." Hennes mors röst hörs i en allvarlig ton från andra sidan dörren.


Paniken steg inom henne då hon fick se sin mors rasade ansikte framför sig.


Hon skulle precis öppna munnen för att säga nej, då hon snabbt hindrade sig själv. Vad tänkte hon på? Det var absolut oacceptabelt att säga emot drottningen.


"Vänta." Var allt hon fick ur sig samtidigt som blicken hamnade på den onda korsetten på golvet.


"Luna. Öppna dörren. Det är en order." En svag suck flög ut ur Lunas läppar.


Hennes mors reaktion på sin dotter blev som förväntad.

Snabbt smällde hon igen dörren bakom sig och låste.


"Luna, vad ska din far säga? Du kan inte gå ogift förresten av ditt liv. Det är nu du är ung och har chansen att finna en förståndig adelsman eller prins." Luna la surt armarna i kors.


"Mor, jag är 18. Jag har hur många år som helst kvar att 'finna den rätte'." Afrodite skakade svagt på huvudet åt sin dotter.


"Luna. Du vet hur män är och du har fördelen med att få en mäktig. Vill du inte att ditt rike ska vidgas och bli ännu mäktigare än vad det är nu?" Luna suckade.


"Unga dam, inga suckande åt mig. Jag är din mor och din drottning." Hon tog tag om de två banden till den djävulska korsetten och drog åt.


Luftvägarna som innan varit helt öppna krympte och fick hennes andetag att bli små och korta igen.


Banden drogs igen åt och hatet för korsetten växte till ett stort svart moln inom henne.


Igen hamnade hennes händer om sin midja som igen blivit perfekt enligt hennes mor.


"Din far kommer bli rasande på dig, unga dam." Hon greppade tag om den tunga klänningen som låg slängd på golvet.


Luna drog bak en hårslinga bakom sitt örat i en svag suck.

Den stora kjolen hamnar över hennes huvud samtidigt som hon med all smidighet försökte ta sig upp till den övre delen.


Hennes mor drog i snörena på klänningsryggen och hennes händer hamnar igen vid sin midja.

Den hårda korsetten låg tajt mot hennes mage och midja som en orm runt sitt byte.


Hon var ett byte. Ett byte för en prins eller adelson som lockades fram med all sin mark och förmögenhet med framsträckta händer.


Hon fnyste till då hon kände den första nålen komma i kontakt med hennes hårbotten eftersom frisyren hon innan haft förstörts.


"Måste det vara uppsatt?" Såklart visste hon redan svaret på den frågan då hon ställt den enda sedan hon varit en liten flicka.


"Ja, Luna. Ingen man vill ha en fru som har utsläppt hår." Hennes mors irriterade röst fick henne att tyst blunda för ett tag. Om hon bara kunde sluppit det här.


"Varför?" Hennes mor suckade.


"För att det anses vara vilt. Bara vilda kvinnor har utsläppt hår, flicka." Vilda kvinnor. Vilda män. De vilda som ingen ville efterlikna.


Vem var inte vild? Menade hon att alla människor var tama? Luna visste att hon inte var tam och ändå ansågs hon inte vara vild.


Hon kom ihåg då hon för första gången hade sett en 'vilde'. Han hade sett ut som vilken man som helst.


Fast tillskillnad från hennes föräldrars folk, såg han inte fattig ut. Hon hade kommit ihåg hur hans kolsvarta ögon hade mött hennes i domsalen och hur obehagliga rysningarna hade varit då de gått igenom varenda nerv.


Han hade dömts till döden.

Hon kom ihåg hur hon frågat sin far om vad den vilda mannen hade gjort för något för att förtjäna döden.


Hennes far hade med ett svagt leende lett ner mot henne och med en lätt klapp på huvudet, sagt att han var en av de onda och vilda människorna som bara gav vårt och andra länder problem.


Sådana som han var inte tama. De var livsfarliga och kunde döda utan minsta tvekan.


Hennes far kallade dem för bestar. Vissa för odjur.


Andra kallade dem för varulvar.


✃✁✃✁✃✁✃✁✃✁✃✁✃✁✃✁✃✁


Mvh/ Ebba


Continue reading in the app

Scan the code to open this book in the Inkitt app and keep reading on your phone.

Next Chapter

Let Ebba Milvum know what you thought about this chapter!

Further Recommendations

Mystic Wolf

Teresa: The book is well done, brilliant in fact! Z

Read Now
Bear Shifter Secrets

tatianne Ingrid: Adorei cada capitulo! parabens

Read Now
Going For The Goalie

S.TYTECA: I really enjoyed reading this book! The story was engaging and kept me interested throughout. There were a few minor spelling errors here and there, and some parts felt a little drawn out for my personal taste, but that’s purely subjective. Overall, it was a lovely read, and I genuinely enjoyed the ...

Read Now
The Full Moon Breeding Club

Susan Morris: This is a fantastic romance story! The writing, the timing, the flow, the characters were all great. I love the story because it involved a “process” I had not read about before in shifter romance and was well thought out and applied to this story. Cheers to the author!

Read Now
Ruthless Lord

susiebear2012: Realy enjoyed this so looking forward to more.great story line hope they can achieve getting away from the kings burden. Truly amazing well written well done.

Read Now
Rebuilding After Betrayal

Lynne: Very enjoyable short story good characters and they all found love n honesty.

Read Now
The Luna He Threw Away

Danielle_Anderson: Garian’s folded arms and the anger he does not bother to hide from Tria caught my attention more than the rejection itself. He stands near the platform steps like a man watching a preventable disaster, and his insistence that the council has not agreed to exile suggests Delvan’s decree is not as abs...

Read Now
My Blacksmith Savior

Beth Wagner: I enjoyed the building of relationships.

Read Now
Graves Lost Daughter Book 1 Devils Creek MC

karenmorris403: This is a very good novel.I don't normally read but this novel is interesting

Read Now

Newest Collections